Att vända andra kinden till

<

<

I dag firade en ögoninflammerad, snorig och tämlig grinig Birk sin ettårsdag. Vi firade lite avmätt med tanke på stundande kalas på lördag. Paketen fick Birk dock öppna i dag och det klarade han galant - stark i nyporna som han är. Nio års glömska uppdagades för undertecknad när Birks direkta favorit förstås blev en alarmerande pianomodul med allehanda hjärtskärande djurljud och tålamodsprövande melodislingor. Det mest pinsamma var dessutom att det var jag själv som köpte fanstyget åt honom...

Dagens guldmedalj går dock till Birks nioåriga storebror Isac. Älskade unge. I dag kom han hem från skolan och berättade så där i förbigående om dagens händelser:

I vanliga fall kommer Isac väl överens med en skolkompis som på grund av ett neuropsykiatriskt handikapp har stora svårigheter att tygla sitt humör. I dag lessnade dock Isac på att bli kallad en massa nidnamn och sa till läraren. På nästkommande rast kom killen ifråga fram till Isac, tryckte upp honom mot en vägg, höll fast hans armar och slog honom i huvudet. Situationen var så skrämmande och hotfull att läraren kom springande när han hörde de andra barnens skrik på hjälp. Lyckligtvis kunde han slita pojken från Isac och de två fördes in i skilda rum.

Efter att ha pratat separat med pojkarna frågade läraren hur Isac ville göra. Och Isac lät inte vänta på sig utan tog, utan att läraren hann reagera, kommandot och sökte upp sin kombattant. Tog ett rejält snavk med honom. Förklarade att han inte ville att de skulle vara ovänner. Gav honom en kram. Och sedan tog de i hand på att samma sak aldrig skulle hända igen.

Under mina barns uppväxt har jag flera gånger hamnat i diskussioner med andra föräldrar om "öga för öga" kontra "vända andra kinden till". Och jag är stolt över att jag - och andra vuxna i barnens närhet - lyckats förmedla fördelarna med att inte ta till nävarna.

I den här historien finns det bara vinnare. En stökig pojke som fått lära sig konstruktiv konflikthantering. En underbar son som fått tonvis med bekräftelser. Och en mamma vars hjärta svämmar över av stolthet.