Lördag. Upp tidigt (what's new?) och styra ihop hundtävling, stugvistelse, bagarstugehämtning, kompishämtning... Jag var faktiskt riktigt stolt över mig själv och min stategiska förmåga när jag packade två dagars matranson för sju personer och förberedde allt för att snabbt och rationellt kunna åka hem efter tävlingen för att hämta barn och packning.
"Tvärgjorde" en lydnadstävling med ungefär samma resultat som tidigare och skyndade hem för att vara snabb och rationell. Och det var jag. Så snabb och rationell att jag, halvvägs till stugan, insåg att maten stod kvar på köksgolvet. Bara att göra en snabb omorientering, både praktiskt och geografiskt. Shopping i Boliden blev lösningen.
Lyckligtvis har jag under senaste tiden anammat en viss förmåga att faktiskt bara rycka på axlarna åt eländet. Skönt att inte jaga upp sig allt för mycket i onödan. Skönt att ha lite till stresshormoner till godo när telefonsamtalet med Fredrik, som tillsammans med Elias och Birk åkt för att hämta en timrad bagarstuga - tillika vårt blivande sovrum i stugan - avlöper så här:
Jag: Hur går det?
Fredrik: Ja, det säger jag bara... Jag hoppas att jag inte möter polisen för då förlorar jag körkortet direkt.
Birk: BUUUÄÄÄÄÄÄÄÄH!
Jag: Jaha, men kan ni inte lasta av lite då?
Fredrik: Fattar du hur mycket timmer det rör sig om? Vi kommer att måsta köra massor med gånger. Jag vägrar lasta av! Vet du om det finns nån väg som jag kan köra där jag inte riskerar att möta polisen?
Birk: BUUUÄÄÄÄÄÄÄH!
Jag: Nä, ni måste nog köra via Burträsk.
Birk: BUUUÄÄÄÄÄÄH!
Elias (från baksätet): STOPP! STOPP! STANNA! Däcken på släpvagnen håller på att kalva av fälgarna!
Fredrik: Du... Jag ringer upp sen...
Klick.
Fredrik ringde upp sen. Allt hade gått bra. Förvånansvärt nog gick hela helgen med ett flertal överlaster i massor med mil bra. Inga missöden. Nästan så att man blev misstänksam.
Stor last - liten bil
De positiva förtecknen har legat kvar även efter helgen. I dag har sjuk Freja skött hundar, hjälpt till att laga middag och städat i köket. Lillebror har städat sitt rum och gjort läxan utan tjat. Äldstingen har, förutom beundransvärda av- och pålastningsinsatser under helgen, lagat middag, plockat undan i köket, på eget bevåg jobbat över på skolan i dag och - TADAAAA!!! - frågat om jag vill följa med ut och springa sen i kväll! Nu väntar vi bara på Fredrik som, om lyckan håller i sig, snart ska anlända i Elias senaste EPA-bygge. Vi gjorde nämligen några korta trippar i dag också, dels till Umeå för jobb och så till Arvidsjaur för bilköp. Varför vara still när man kan tillbringa mil efter mil i bil? Typ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar