På tal om gräsmatta, så nötte jag och Fella sådan i går och lär så göra närmsta tiden också. Fick lite egotid och ovärderlig hjälp med lydnadsmomenten av en vän. Jag hade beställt lite "quick fix" - otålig och ointresserad av detaljer som jag är - men fick ordentlig bakläxa så nu vet vi vad vi har att göra närmsta tiden. Som vanligt kan man konstatera att kapaciteten finns hos Fella, det gäller bara att trycka på rätt knapp. Typ Köttbulleknappen. :-)
Och när vi nu är inne på hund och mentalitet, så inträffade en liten intressant sak när valpen var här på inskolning här om dagen. Plötsligt blev Fella egennyttig och mopsade upp sig riktigt ordentligt mot Ya'ax - jagade honom runt gården flera varv, skällde och kastade sig efter honom. Jag brydde mig inte så mycket eftersom såna uppgörelser är sällan förekommande och aldrig blir värre än så, men valepns matte (som är uppfödare) tappade hakan; "Det DÄR skulle du avla på! Fattar du vilken stabil amstaff du har som tar sån skit utan att svara upp på det?" Eh...nä... Ya'ax är ju liksom bara...bäng i roten...dumsnäll... Roligt att höra att andra ser kvalitéer hos honom som man inte tänker på själv.
Lite mer hund... Några bilder som jag hittade på Malå Brukshundklubbs hemsida redan samma dag som tävlingarna avslutades. Ordning och reda!
"Fly high and far, far away!"
Vittringsapportering - notera hur Fella håller apporten
Regnblöta klassvinnare
Jag har beslutat att bjuda in en gästbloggare lite då och då under de närmsta veckorna. Jag överlämnar därför ordet med varm hand åt honom:
--------------------------------------------------------------------------
Hej! Det är jag som är Skrutt. Egentligen heter jag nåt mycket finare, men det namnet är så långt och krångligt att jag har hunnit göra både nummer ett och nummer två på vardagsrumsamattan innan matte hunnit haspla ur sig alla stavelser. Så hon kallar mig för Skrutt.
För nån dag sen märkte jag att nåt var i görningen. Matte hade en massa att stå i och helt plötsligt tyckte hon att jag skulle hälsa på på ett nytt ställe - där jag också blev lämnad i går! Dofter och utsikten är väl OK, men gräset är inte alls så bekvämt som jag är van vid. Långt och blött - inte alls skönt för en naken valpmage!
Tvåbeningarna som bor där har inte nån större ordning. Det finns typ en i varje storlek av dem. Alfatiken verkar inte ha just nån koll på läget. Visst, hon ser till att flocken får käk men i övrigt är hierarkin tämligen diffus. Alfahannen verkar ganska obrydd när det gäller oss fyrbeningar. Sen finns det en hop med valpar och de är väl ganska sjyssta. Den minsta är lite jobbig men vi är ju i ungefär samma storlek så honom rår jag nog på. Och mellantiken har jag snart dresserat precis så som jag vill ha henne; när jag ser att hon håller i nåt gott i handen så behöver jag bara ge henne ett kommando genom att jag t ex sätter mig fint och tittar på henne med stora ögon, så får jag en godis.
Fyrbeningarna, däremot - där har vi ett par riktiga broilers. Från början tyckte jag att de var ganska...äckliga...men jag charmade dem genom att visa upp min gulliga valpmage, slicka dem lite i mungiporna - och sen var det liksom lugnt. Är fortfarande liiiite skeptisk till dem, men i går chillade jag och den där fyrbeningen som jag inte blir klok på om det är en tik eller en hane lite. Bet i den tvåbenta alfatikens pinne med blöta trasa som hon drog fram och tillbaka på golvet. Hon visade tänderna när jag gjorde det men när den där som är varken tik eller hane gjorde det så morrade hon. Det där med valpmagen verkar ha gått hem hos tvåbeningarna också. ;-)
Nu har jag fått mellantvåbeningstiken att stiga upp i ottan för att släppa ut mig. Nu ska jag bara försöka få dem att fatta att klippa gräset - fatta hur oskönt det är att göra första morgonkissningen när regnvått gräs killar dig på pungen. Men först av allt ska jag se lite hungrig ut så att tvåbeningarna fixar lite käk!
Voff! Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar