En sak som fått mig - och oss - att hålla ut när livskarusellen snurrat på lite väl fort sista tiden, är den efterlängtade trippen till Nyköping/Stockholm. En veckas resa tillsammans med go'vänner, fylld av trevligt umgänge, hundträning, shopping men - framför allt - vila och paus från vardagliga bekymmer. Visst låter det underbart! Det var det också. I ungefär 40 mil.
Fredag förmiddag var det äntligen dags. Efter effektiv packning och strukturering stoppade vi in oss i Carawellen; jag, Fredrik, Birk, Jimmie, Karin, fem hundar och en hel del packning. Vi tillät oss till och med att raljera lite över olyckskorparna som, med erfarenheter av allas våra tidiagre bilresor, kraxade olycksbådande på facebook.
Till Umeå gick det bra. Vi tillät oss till och med att göra oss roliga över en långtradare som blivit stående efter att ha mejat ner en dielselpump:
I Ö-vik var läget också strålande. Översköljda av hybris bestämde vi att ta en lite längre paus i Sundsvall. Om vi bara hade vetat hur rätt vi skulle ha...
Efter sedvanligt flottigt kolhydratsintag på därför avsett matinrättning startade nämligen inte bilen... Omgiven av Bilmekaniker-Jimmie, Allfixar-Fredrik och Karin-Kavat intog jag och Birk en relativt passiv och hoppfull inställning. Men efter ett par timmars fruktlösa försök att få igång bilhelvetet började även jag misströsta. Nu gällde det att hitta utvägar. Hur fasen tar sig fem pers och lika många hundar 50 mil söderut frånSundsvall en fredag kväll? Att det skulle svida i börsen var bara att inse - frågan var hur mycket.
Lösningen fick till slut bli att jag och Birk satte oss på Stockholmsbussen och att övriga trängde ihop sig i en hyrbil. Carawellen lämnade vi åt sitt öde efter att ha bärgat den till närmsta bilverkstad. Deja vu-känslorna för både mig och Karin slog in ordentligt; för inte allt för länge sedan blev hon stående i Ö-vik med havererad bil och jag har dåliga erfarenheter av Sundsvall efter att ta tappat ett hjul på en husvagn i nämnda stad.
Knappt sex timmar senare nådde jag och Birk Centralstationen i Stockholm. Min lille hjälte; go' och glad hela tiden...
Lite trött och mosig efter en lååång natts äventyr...
I gott sällskap anlände Fredrik ungefär samtidigt till Liding ödär han, enligt tidigare planer, kunde hämta upp min morfars bil som vi ska ta upp till Skellefteå igen. Han hämtade sedan upp mig och så, många timmar försenade, kunde vi någon timme senare segla in hos Karins pappa i underbara Fridhem. Att komma hit känns alltid fantastiskt men just idag var det en speciell känsla att få mötas av full service och vackra omgivningar...
Aldrig har en slutdestination tett sig så välkomnande...
Den här resan är absolut inget man vill göra om. Men skulle jag tvingas genomgå nåt liknande igen, hoppas jag att det är i samma sällskap; ordspråken "i nöden provas vännen" och "delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halv sorg" känns himla adekvata efter en så här resa.
Trötta resenärer...
...både två- och fyrbenta
Just ja. Nämnde jag att jag har himla ont i halsen också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar