Jag trodde att jag stiftat ett nytt uttryck men när jag googlade fick jag flera träffar på "mental träningsvärk". Attans. Aldrig får man vara unik.
En beskrivning av begreppet som jag hittade är "de olustkänslor man kan få när spänningar och stress löses upp". Kanske är det nån illvillig guds straff för att jag flydde verkligheten och tillbringade ett avslappnande dygn i Paradiset? Eller är det kanske bara summan av alla känslostormar...all stress...alla oro...alla frustrationer...men också positiva känslor...som jag av nån anledning tenderar att hamna i - och som jag har översköljts av senaste året? Nu känner jag i alla fall bara för att krypa ihop till en boll och flänna lite. Men det får bli nån annan gång. Har liksom inte tid i dag.
Jag har just klippt Fredrik och Birk. Lillpjuppen. Birk alltså. För nån dag sedan började han gå och nu förlorade han allt bebisfjun. Bara att inse att han inte är nån bebis längre - han är ett barn. Eller, som en vän säger, "en liten människa".
Nu ska jag samla ihop resterna av jag och packa in folk och fä i bilen. Ett flertal ärenden att uträtta i dag. Också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar