Tid

Senaste dagarna har jag funderat på det här med tid. Både i stort och i smått. Tid som alltid är en bristvara. Och som på ett eller annat sätt alltid gäckar en.

Som det här inlägget till exempel. Publicerat på morgonen 20 juli men skrivet innan dess. Schemaläggning. Himla fiffigt.

Eller som det faktum att jag plötsligt hittade igen en semestervecka som jag inte förstått att jag hade. Så går det när man låter orutinerade semesterfirare tappa kontrollen totalt.

I ett litet större perspektiv har jag funderat på det här med att vara morsa under tre olika decennier. För så är det faktiskt; jag har fött barn på 90-talet, 2000-talet och på 10-talet.

När Elias och Freja föddes i mitten/slutet av 90-talet, fotades och filmades det helvilt - första barnbarnen och allt. Det var VHS-eran och ungarna finns på kilometervis videoband. Alla foton som togs skulle framkallas och betalas för, vilket förstås innebar att de sparades också, oavsett kvalitet.

När Isac föddes -01 hade digitalkameran gjort intrång i våra liv. Plötsligt var det så roligt att fota att man liksom glömde bort filmalternativet. Men (mina) möjligheter och förmågor till att spara media var marginella. De foton som inte försvann i nån datakrasch sparades med på en CD-skiva och blev bortglömda i en byrålåda.

Så kom Birk, nästan tio år senare. Och det bloggas, twittras, you-tubas, photobucket:as och facebookas hysteriskt. Allt sparas för eftervärlden.

På tonårsvis är Elias och Freja tämligen kameraskygga. Men till min glädje tycker Isac att det är helt ok att hamna på bild. Så jag kan kompensera för tidigare tillkortakommanden och samtidigt få njuta lite extra av Isac, som är det enda av helsyskonen som fortfarande bor halva tiden hos pappa.

Så här såg det ut i morse, när nyvaken Birk kröp upp och somnade om hos älskade storebror, som fått löfte om att sova i TV-soffan:

Och en sak till när det gäller det här med tid och barn - jag kan starkt rekommendera att skaffa en ättapött! Lägg alla tidigare erfarenheter till den ödmjukhet som kommer av stigande ålder, applicera ansvarstagande, underbara storasyskon och du har en fantastisk kompott av glädje och kärlek! Så ni som funderar på att utöka barnaskaran men känner er på gränsen lite för gamla - slå till! Eller "släpp till" kanske är ett bättre ordval i sammanhanget. ;-)