Så var det dags för ett uppsamlingsheat igen! Uppkopplingen i stugan är sååååå trög och det blir jädrans omständigt att lägga in bilder i bloggen (jag måste ladda in bilderna via appen i telefonen och sen gå in på datorn för att kunna skriva och redigera text och ev ändra layout vilket ändå aldrig blir rätt i slutändan) så ni får stå ut med färre men längre inlägg istället.
Vederkvickt, utvildad och tämligen nöjd med vad vi åstadkommit i stugan under förra veckan har jag nu återkommit till verkligheten. Dock endast för ett par dagar - på onsdag drar jag iväg till Paradiset igen, i sällskap av jobbdator, en hop med ungar, lite hundar och en sambo. Fram till dess är väl tanken att jag ska göra lite sånt där som man måste göra om man är en god mor, en ansvarstagande husmor och en lojal arbetare; jobba, städa, tvätta, utfodra ungar...
Annat är det när jag och Birk är ensamma i stugan. Där gör vi nästan vad vi vill och tar allt i egen takt. Det innebär att promenaderna blir långsamma och utdragna - det tar tid att t ex försöka peta upp stenar ur asfalten. Och allt praktiskt och nyttigt som jag gör, vill förstås Birk också göra. Vilket alltid medför en hel del merarbete...
Duktig Birk diskar middagsporslinet - och ungefär hälften av köket också...
Vid sällsynta tillfällen får jag Birk att sitta stilla och "arbetsleda". Eller... det är nog inte jag som ska ta åt mig äran, utan hundarna. Så otroligt ömsinta, försiktiga och tålmodiga. Jag har, under Birks drygt tvååriga existens, försökt freda hundarna från hans tilltag (t ex genom att ge dem egna, fredade zoner och korrigera Birk när jag tycker att han är för "på") men det är skvatt omöjligt när hundarna då letar upp Birk för att vara nära och få uppmärksamhet. De har ett särskilt band till varandra - eller vad tror ni? :-)
Veckans eureka var att få inviga gasolugnen, som vi under tre år trott ha varit trasig! Väck med potatissallad och svampig pommes frites stekt i stekpanna! Nu blir det snabbvärmd fryspizza, potatisgratänger, kladdkaka och rabarberpaj för hela slanten! Att förstå sig på spjället i öppna spisen var inte så dumt, det heller. Framför allt att få kunna stänga det när vi åker hem från stugan, så att jag slipper städa upp all aska som spridit sig som ett fint damm över hela rummet när jag kommer nästa gång. Jag försökte mig på att reglera elden med spjället också, men då fick jag lite tvångstankar om rökgasförgiftning och när det började sticka i ögonen så...körde jag för fulla spjäll... :-) ...igen.
När Fredrik dök upp under veckändan blev det att ta tag i lite "grabbigare" saker. Hjälpsam byinnevånare hjälpte oss att flytta husvagnen/gäststugan som både skymt och skämt utsikten under ett par år. Nu hamnade den mellan två träd vid skogskanten istället.
Och så var det det här med sten... Undrar hur många ton sten jag flyttat i mina dar? I o f s, om jag kunde göra allt ordentligt på en gång och dessutom inte var så ombytlig, skulle jag slippa. Denna gång var det rabattkanten som kompletterades och fick ett ogrässkyddande presenninglager under sig.
Lite snickerier hann vi med också. Gavelbiten av terassen gjordes. Fredrik blev utkallad på jobb så jag fick göra en del själv, dessutom utan byggsåg eftersom bensinen i elverket tog slut. Det osades hett där en stund, kan jag säga - men jag måste konstatera att en av sommarens stora lärdomar är att hantera en fogsvans! Jag, som i princip bara lyckats nagga lite här och där i kanten av brädan förut, fixar till och med att såga 45 graders vinklar i 45 x 145 regel med en slö såg utan att tappa humöret. Det borde jag fasen skriva i min CV...
Må solen lysa på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar