Skrämselhicka...

...fick jag i morse när jag öppnade den mörkbruna lasyrfärgen. Kunde detta verkligen stämma?



Jag tog i a f fan i hågen och pensen i hand och allt eftersom färgen torkade såg det faktiskt ganska ok ut. Binke Bonk ville hjälpa till så jag utrustade honom i lämplig mundering (d v s ingenting), pensel och en egen liten färghink.

Men efter att han hade tagit lite väl många egna initiativ (som att kludda på min nymålade vita ytterdörr...dränka ett krocketklot och diverse stenar i hinken...och fylla diverse leksaksbåtar med färg) avdelades han på andra uppdrag. Och att leka cirkusartist var ju nästan lika roligt!

Och så här blev slutresultatet!

Efter liten eftermiddagsvila var det dags för promenad, förstås. Birk fick ta ut riktningen och vi hamnade på fotbollsplanen. Visst är det konstigt, att hur nedgången en by är - man må ha tappat både skola och affär - så är fotbollsplanen i topptrim! Efter lite snokande i uthusen förstod jag dessutom att planen klipps med en vanlig åkgräsklippare med typ 40 cm klippbredd. Och detta på en plan som jag undrar om nån kommer ihåg när sista matchen spelades? Under våra irrfärder i inlandet har vi stött på smärre och mer bedagade byar där allt utom fotbollsplanen är nedlagt. Vilken kraft är det som ligger bakom detta? Kommunala bidrag eller bara stolthet?

Nu blir det lite film för lilleman och lite jobb för mig innan vi kryper i säng. Ännu en dag i paradiset är slut!