Lika negativ och uppgiven som jag var innan helgen, lika vederkvickt och positiv känner jag mig efter en helg i Paradiset. Det enda negativa är att helgen måste ha ett slut...
Efter en kall vinter och en grådaskig och regnig vår, blir ju det mesta vackert i solens ljus. Men det ÄR nåt visst med Kalvträsk... Där kan jag vara och bara...vara... Jag kan sitta och titta förnöjsamt på det jag redan åstadkommit och inte sucka över det som SKA göras. Jag tar mig tid att göra nonsenssaker som att till exempel bara sitta stilla och göra...ingenting. Jag märker till och med hur jag GÅR långsammare.
Vattenståndet är högre än någonsin och hundarna turades om att göra djupdykningar (både bildligt och bokstavligt) ute i skogen.
Är det en älg? Eller en bäver? Eller...kanske...Fella?!?!
Ya'ax spanar på lillsyrran i nåt som vanligtvis är en mossbeklädd liten skogsglänta.
Och tro't eller ej, men här springer hundarna efter en väg...
...och liten Birk vill förstås göra detsamma!
Men sjövattnet var lite väl kallt att bada i, så Birk fixade sig en egen liten pöl.
Lång, intensiv och solhet dag gör både två- och fyrbenta trötta!
Vi är ju en familj stadd i viss förskingring, särskilt på helgerna. Jag tror inte att vi under det senaste året någonsin har åkt till stugan i samma konstellation. Många gånger har vi nån låneunge med oss men ibland är vi färre. I helgen följde Freja och Birk med och på lördagen förärades vi besök av Elias med flickvän som kom körandes med EPA:n. Och Mors Dag firades tillsammans med mamma och pappa; surströmming och kladdkaka. Kan det bli bättre?!?!
Jag avslutar med lite glimtar inifrån stugan. Även om jag tränar på att vara lat (genom att försöka lära mig att använda papperstallrickar och plastbestick) ska det vara lite mysigt och "soligt" att vara inne i stugan när man har kökstjänst. Många förändringar är på gång men just nu ser det bland annat ut så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar