För ett par månader skickade jag ett erbjudande till en av stans mässarrangörer om att hundklubben kunde patrullera mässområdet. Ingen respons. Förrän denna vecka, då de plötsligt hörde av sig och bad om vår hjälp efter att en tidigare tillfrågad hundklubb inte hade kunnat ställa upp med tillräckligt många ekipage. Visst! Jag kastade mig på datorn, gjorde anmälningsblankett (jag ÄLSKAR Google Dokument), skickade förfrågningar över hela internet och fick, till slut, ihop elva tjänstvilliga ekipage som avsatte tid trots att just den helgen är proppad med massor av andra arrangemang. Sen gjorde jag schema, informerade alla - och just när jag tryckt iväg sista mailet ringer mässarrangören och säger tack så mycket men vi behöver inte er hjälp. Bara sådär. Puh.
Bilden på vår fantastiska byaväg får symbolisera frustrationen i detta inlägg. Den där mittsträngen som ser ut som ett svällande, bottenlöst gyttjehål...är...ett svällande...bottenlöst...gyttjehål...
Fan vad svinigt!! Jag förstår din frustration, och du har all rätt att vara frustrerad.
SvaraRaderaHur "kul" som hellst att få läsa om dina, era strapatser, vedermödor och lite trevligheter emellan varven. Krama alla från oss på Jonskär
SvaraRadera