2 februari 2012

Kylslaget...

Det är myggfritt här uppe i norr. Kvicksilvret rör sig neråt 30-strecket. Trots det, tog jag och tre andra hugade hundarna på en kort drag weight-tur på årets första Weight Pull-träning i går. Efteråt var det full i lokalen, eftersom agilitygruppen tränar samtidigt. M a o ett yppans tillfälle för miljöträning. För matte. Tyvärr fixade jag inte att vara kvar. Stressnivån är fortfarande så hög att jag inte förmår mig att "bara vara" i sociala sammanhang än. Ett bedrägligt lugn har lägrat sig inför helgen, men det finns fortfarande massor av lite större, strukturella saker som ska arbetas fram. Frågan är bara när det ska hinnas. Jag tänker att det finns giltiga orsaker till att vi inte hinner med allt vi borde - antalet placeringar har ökat med 32% på en månad och vi har därtill en massa andra nya uppdrag - men det hjälper ju inte när man sitter och försöker producera klokheter tidiga mornar framför datorn.

Annars fylls dagarna mest med hemsjukvård. Alla tre hemmavarande ungar känner av förkylningen och Binke-Bonk mest av alla. Han ser mest ut som en liten vaniljbulle - med skillnaden att vaniljkrämen består av ögongegga och snor. Dagarna går relativt bra men nätterna är jobbiga för både honom och mig. Inte undra på att jag har tvingats slänga flera underlakan senaste tiden, om man betänker hur vi snurrar runt, runt i sängen vi två! Jag försöker dessutom sluta amma men det är svårt med en grinig, förkylningstäppt och feberyrande unge.

Som en liten överraskning kan jag berätta att Carawellen står uppallad i garaget. Igen. Nåt litet avgassystem som lossnat plus nytterligare nån ännu odiagnostiserad krämpa. Det får bli Fredriks helgnöje att fixa med den. Själv ska jag försöka hinna träna ett par gånger i helgen också. Har varit på gymmet varje dag förutom två under senaste två veckorna, minsann! Löpträningen är fortfarande en större mental utmaning än en fysisk men en dag kanske jag också kan lära mig att stampa på samma ställe och glo som en guldfisk på en TV-skärm utan att det känns som att hjärnan imploderar?

Avslutningsvis vill jag passa på att berätta att helgen kommer att vara slutet på en era. Tiden Innan Traktorn. På måndag eller tisdag gör den nämligen entré. Och efter det lär livet aldrig mera bli sig likt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar