Hela påskhelgen var det strålande väder och jag gick och längtade efter de tre äldsta barnen...tänkte på vilka utflykter vi skulle göra...hur mysigt vi skulle ha...hur vi skulle njuta av vårt försenade påskfirande. Och så kom de. Med ett uppdämt kompis- och flickvänsbehov. Och övermättade på familjesamvaro. Och plötsligt fick jag lov att inse att mina inplanerade lediga dagar fick lov att bytas mot jobbstress dygnet runt. TACK GODE GUD FÖR DÅLIGT VÄDER - hur pestigt skulle det inte ha känts annars?
I går var det dock (över)full jobbardag OCH superväder. Hoppades på mindre jobb och lika bra väder i dag, när jag faktiskt bara tänkt göra lite administration här hemma. Men självklart är det grått ute. Jag får hoppas på att jag och Freja kan göra gemensamma krafter med renoveringen av hennes rum - och att vi inte behöver hantera vassa knivar. ;-) Fredrik och Isac drar iväg på nån typisk killgrej och Elias, vår egen Don Juan, lyser med sin frånvaro. Kanske...kanske...kan vi samlas lagom för att åka på bio tillsammans i kväll. Fast riktig säker kan man ju aldrig vara när det gäller vår familj...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar