Antingen skriver men inte i bloggen för att det inte händer nåt speciellt. Eller så skriver man inte för att det händer för mycket. Här händer det lite väl mycket just nu och det känns dom att jag kastas mellan ytterligheter. På jobbet kan jag sitta och beställa tejprullar och pennor, i nästa stund planera lobbyarbete i maktens korridorer för att sedan befinna mig på sjukhuset efter en livshotande incident. Min roll som mamma/sambo/hundägare inkluderar allt från svinkoppebehandlingar och livmodertappscancersvaccinationer till takmålning och överväganden om eventuell resa till USA.
Fredrik har tagit paus från kaoset för att åka till England för att titta på traktorer. Ibland kan jag drömma mig bort och fantisera om välförtjänt miljöombyte och avkopplande semester. Och tillbaka i verkligheten känns en resa till USA närmast lite gruvesam och skrämmande. Håller jag på att bli gammal eller bara tråkig, tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar