Lyckligtvis lider Fredrik av samma åkomma så helger som dessa tillbringas i lugn och harmoni. Inga fjällenresor som ska planeras. Inga stora släktsammankomster som ska förberedas - eller resas till. Inte en massa timmar som går till spillo med att glo på dumburken. Härligt tomt i affärerna medan Skellefteå AIK förvrider huvudet på folk. Och ingen brusande vattenkokare som väcker resten av familjen när jag stiger upp tidigt, tidigt för att få lite egotid.
För tidiga mornar blir det. Som vanligt denna tid på året. Det GÅR inte sova! Här om natten kom jag i säng fram på småtimmarna - tror klockan var efter tre - och vid sexsnåret var jag pigg igen. Så jag smyger mig upp och brukar oftast hinna jobba två - fyra timmar innan familjen vaknar till liv. Till Fredriks förtret, eftersom han tycker att jag jobbar jämtjämtjämt. Men jag hoppas att det ska bli bättre nu när vi blir fler i företaget i mitten av månaden.
Jag och Fredrik tog, i början av helgen, ett aktivt beslut att faktiskt göra saker tillsammans nu under påsken när de stora ungarna är hos pappa. Vi brukar nämligen tendera att göra saker på var sitt håll, vilket ibland resulterar att man inte riktigt har förståelse för vad den andre håller på med. Men vi har varit jätteduktiga på att vara sociala OCH konstruktiva - ja, vi har t o m gått på promenad tillsammans. Och stora delar av gårdagen ägnades åt att möblera om och fixa till här hemma. Sånt får ju alltid mig på gott humör!
Hunderiet har även under senaste veckan kommit lite på skam. Promenader och drag weight är den enda uppmärksamhet Ya'ax och Fella får i dagsläget. Men det börjar spritta liiiiiite i hundträningsnerven igen. Vet inte om det är vädret eller det faktum att årets första weight pull-tävling går av stapeln i helgen som gör det. Men det kan också vara en mycket speciell förfrågan som jag fick i går som ger mig hundfokuset tillbaka. Plötsligt har jag i alla fall mycket hundtankar i huvudet igen. När jag har tänkt färdigt kanske jag blir lite mer vältalig men mer än så här får ni inte veta nu...
Nu börjar Binke-Bonk knorra lite. Lilleman som, strax innan tvåårsdagen, håller på att sluta nattamma. Lillefjonken som faktiskt påbörjade den gångna natten i sin säng. Liten håller på att vara stor. Nu hoppas vi bara att vi får det samtal som utlovades i torsdags från ortopeden i början av nästa vecka. Tyvärr går inte lillälsklingen så bra som vi hade hoppats efter att ha tagit bort gipset. Lite Quasimodo blandat med Charlie Chaplin. :-( . Men humöret är det inget fel på, inte ens när mamma spökar ut lilltrollet med hilka och smink:
Och så här kan det se ut på kvällarna innan han ska i säng. Visst förstår ni att vi kan ha lite svårt vid nattningarna ibland..? ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar