Det här med hunderiet har kommit helt på skam under 2012. Jag påbörjar mina jobbdagar - sju dagar i veckan - vid sextiden på morgonen och brukar försöka göra ett stopp för middagsutfodring tolv timmar senare. Väntar tills Birk har somnat, gör sedan en eller ett par timmar till framför datorn.
Jag brukar försöka stjäla mig en timmes lunch de dagar jag är hemma och då får hundarna sig en promenad. Bestämde här om dagen att jag INTE skulle svara i telefonen under promenaden men så insåg jag att det är mer stressande att ha de tre...fem...sju samtalen kvar när jag kommer tillbaka.
Så... Det här med hunderiet har kommit på skam. Vovvarna här hemma känns mest som 70 kg dåligt samvete. Jag har bestämt att jag ska RÖRA i dem varje dag, se dem i ögonen och säga nåt snällt. Lyckligtvis har andra i familjen - framför allt Birk - mer tid att vara kärvänlig.
Under dessa premisser är det inte lönt att träna hund. Min stressnivå förstör mer än den skulle bygga upp. Och framför allt så är det inte roligt att göra nåt som görs halvdant.
Men så, i morse, kände jag mig i någorlunda balans (det var innan allt drog igång i vanlig omfattning) och då gav jag mig på att traggla Fellas ställande från sittande - det som jag har skrivit om tidigare. Nu har jag kommit så långt att jag förkastat alla subtila hjälpmedel så som trappsteg, plankor, bordskanter och i stället bygger en barrikad med hjälp av en stol för att få kötthjärnan att fatta att hon INTE ska ta ett steg framåt. Och jag vette fasen om vi inte fick oss ett Eureka Moment i dag. Så nu återstår bara att befästa tekniken...jobba bort stolen...och utöka avståndet. Det får nog bli sommarens projekt. Jag har nämligen som huvudsakligt mål att försöka bli lite uttråkad. Inte sagt att jag kommer att lyckas nå dit, men jag funderar faktiskt på att rent av koppla bort telefonen och ha RIKTIG semester för första gången sedan 2005. I alla fall under någon vecka. Eller åtminstone några dagar. Eller så
Jag har i alla fall kompenserat med lite samvetsboost i form av sortering av grovsopor. Finns inget mer befriande än att bära ner säck efter säck, möbel efter möbel, till vägen. En massa skrot som vara för nåt år sen betraktades som skatter värda att bevara.
Nu sova lite. Upp 4.15 i morgon bitti för en 15 -16 timmars arbetsdag. Jag drar väl fram en stol och visar Fella var hundgodiset finns, så kanske hon kan träna själv medan jag jobbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar