Motstånd

 

Kanske...bara kanske...kommer 2013 att gå till historien som det år då fröken Larsson famnade den tekniska utvecklingen. Från att tidigare ha varit en förespråkare av röksignaler och brevduvor, inser jag att jag, på bara ett par veckor, blivit "hej och du" med en fabriksny Toyota, en ny dator, Windows 8, en iPhone 5, almanacka på nätet/appar/delad med kollegor, virituella moln, ledningssystem och en massa andra funktioner och teknikaliteter som man får på köpet, vare sig man vill eller inte. Här om dagen, när jag tittade på tulpanbuketten som jag fått av Fredrik, kom jag på att man kanske är till sin fördel när man liksom har gett upp hoppet och insett att det inte är lönt att göra motstånd längre? Tulpanerna är ju aldrig så vackra som när de håller på att dö...



 

Detta får mig osökt att tänka på en gång när jag var inne på en blomaffär för att utöka mitt bestånd av porslinsblommor. Fullt medveten om att mina fingrar i det närmsta har svartnat i skuld över alla misskötta blommor som gått sin död till mötes i det Larssonska hemmet, ville jag passa på att hysta in lite beröm över att jag inte bara lyckats hålla mina porslinsblommor vid liv utan dessutom får dem att blomma om gång på gång på gång. Så jag inledde lite försiktigt med "Jag har hört att det kan vara svårt att få de här blommorna att blomma om.." varpå expediten svarade "Jo, så är det tyvärr...". Medan jag så drog efter andan för att lovsjunga min egen förträfflighet, fortsatte hon: "Att få en porslinsblomma att blomma om förutsätter att man tuktar dem så mycket att de håller på dö. Och lyckligtvis är det få personer som är så hårdhjärtade med sina växer". Jag betalade, tog mina blommor och gick.

Här hemma är det väl inte någon som håller på att dö, men det har harklats och hostats ordentligt ett tag. I dag var vi på ett par loppisar och gjorde lite shoppingstopp i några butiker också. Och Birk, som varit hemma från dagis en dryg vecka, var verkligen i sitt esse! Jag funderar hårt på att ta fram hundarnas löpband och dra ur ungen lite överskottsenergi. Medan Fredrik ägnade sig åt att jaga honom, lyckades jag plocka åt mig lite retrogrejer inför den stundande stugsäsongen.

Nu kan det verkligen inte bli sommar fort nog. På Kalvträsks hemsida läggs det upp bilder på omgivningarna och då och då dyker det upp ett foto på stugan:

Jag får besinna mig för att inte dra iväg och trötta ut Fredrik med alla mina planer och tankar. Men - hör och häpna - i dag sa han att han LÄNGTADE efter att cykla till sommaren... I o f s bara på slät väg och utan några backar men ÄNDÅ! Anledningen att jag skriver det här i bloggen är att jag ska kunna sticka det under näsan på honom i sommar när han tvärvägrar en cykeltur.

Nu går sonen bärsärk med (lyckligvis batteridriven) motorsåg. Bäst att styra upp lite. Over and out!