Lördag. Upp tidigt och fullt schema. Ändå kändes det liksom...harmoniskt. Kunde inte sätta fingret på det förrän jag, Fredrik och Birk satte oss i bilen för att åka till stugan och göra definitiv vinter. Och när vi sedan närmade oss Kalvträsk och jag kunde se kyrkan på höjden i horisonten, då sköljde lugnet över mig. OK, vi var där bara en dryg timme, sprang omkring som skållade möss och plockade ihop utemöbler och cyklar, grävde ner några buskar i "barnkammare" inför nästa säsong och bar in upptvättade textilier i stugan. Men en timmes stress i Paradiset är mer värt än en dags vila i verkligheten. :-) Vi hann också träffa på lite bybor som i vanlig ordning efterskänkte både hjälp med baklastare och stora lass stenmjöl, som vi försökte få betala.
Stugan i vintervila.
Vattenståndet var nästan lika högt som vid vårflod -
hur mycket har det regnat egentligen?
Sol och minusgrader - krispigt vackert.
Innan lunch var vi hemma igen. Fredrik satte sig i traktorn för att stöka undan på gården medan jag, Birk och hundarna tog en mysig drag weight-promenad i skogen. Vi avslutade med att plocka lite ris att sätta i krukorna runt farstubron. Eller...jag plockade ris medan Birk tjurade ihop och KRÖP ca 100 meter hem till gården. Kanske är det åldern, men för mig - som inte tycker mig ha haft en trotsig unge förut - är det ganska fascinerande (och underhållande) att se hur Birk brottas med sitt eget humör. För det är ju inte värre än att jag får plocka ihop honom och se till att jag får min vilja fram i de lägen då nån "måste vinna". Var har han fått sin tjurighet ifrån, tro..? :-)
Farstukvisten fick lite fägring...
...tänk vad lite enris och rönnbär kan mysa till det!
Även blomlådorna fick sig lite fyllnad. Det brukar få finnas kvar nån månad,
innan stormvindarna drar iväg och begraver både ris och lådor i snö.
Kvällen avslutades med rutinartat lördagsmys - varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Och när vi ändå satsade på traditionerna, så vaknade jag frampå småtimmarna av en svetsblind karl. Det sägs att det går lära gamla hundar sitta men den här byrackan vette tusan vad jag ska ta mig till med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar