Allt men inget särskilt

Vet inte hur många gånger jag har loggat in för att skriva ett blogginlägg under senaste veckan. Men jag har känt mig oinspirerad och saknar dessutom foton att krydda inläggen med. Ju mer man botaniserar bland bloggar och hemsidor, desto mer inser man att just bilder är jätteviktiga för att nå läsarnas intresse på internet. Och så innehållet i texten förstås - och det är där jag har kommit på skam sista tiden.

 

Det innebär förstås inte att det inte har hänt nåt. Tvärt om. Men inget har riktigt "stuckit ut". Vi är fortfarande duktiga och tränar ett par - tre gånger i veckan tillsammans större delen av familjen (de som är över 13 år) och ett par inlånade ungar. Och - minsann - jag har hunnit ägna hundarna tid för både vanliga promenader, drag weight-träning och lydnad. Sen jobb förstås. Jag utmanar min bristande sociala kompetens när folk ringer angående utannonserade tjänster. Och så skriver jag en del - upp tidiga mornar för att göra det ostört. Och så är det mycket planerande i domino-form just nu - om det blir så här så innebär det att det kan bli det här resultatet och det leder till att ...

 

Birk är just nu inne i ett sjunga sång-stadium. Visst har jag sjungit med de andra barnen också, men jag har inte sjungit dem till söms. Eftersom jag är så in i helsickes kvällstrött är repertoaren inte allt för stor på kvällskvisten. Det blir mycket hummande och nynnande när textraderna faller ur minnet. :-) En av favoriterna är i alla fall sången om Masken Max, där vi sjunger i kör, både jag och Binke-Bonk:

Masken Max

Nu ska jag berätta om en liten mask,
om en liten mask som heter Max.
Lilla masken Max han var rosig rund och rask,
ja han var en riktig lurifax.
När han hade tråkigt, tänkte han kavat:
Att jag tar och delar mig och får en lekkamrat.
Så han tog och snörde av sin lilla gump.
Hela dagen lekte masken Maxen med sin stump.
Långa gånger grävde masken hit och dit,
lekte kurragömma med sin ända.
(Berättas: Men en dag försvann hans lilla ända och han blev väldigt ledsen,
men sen gick det en tid och sen var han inte ledsen mera.)
Irra runt och leta alla gångar kring,
men hur än han letade så "finde" han ingenting.
En dag blev han bjuden på en maskerad.
I en liten maska blev han kär.
Sköna mask så sa han, men hon svara tvärt:
Känner inte du igen din egen lilla stjärt!