I går fick jag en uppgift från koncernens VD om att skriva en redogörelse i en fråga. Sa "Japp, du får den i kväll!" varpå han svarade att "Nä då, ingen brådska - ta det på måndag och var ledig i helgen".
Verkligen generöst, men det där med helgvila det har jag väl aldrig testat på riktigt under senaste tio åren. Det är spännande när det händer saker och processer är igång, men allt sånt läggs ju i slutändan ovanpå det vardagliga och då är det ju den lediga tiden som får stryka på foten. Jag har dessutom fantastisk personal som lyckligtvis inte har några större bekymmer med att tänka likadant i perioder. Människor har ju liksom en tendens att inte alltid krisa under kontorstid eller då vi har en lucka över...
Sen är det väl så, att jag och Fredrik är lite dåliga på att ta till vara på ledig tid tillsammans, vare sig vi har alla barnen eller inte. I går afton åkte vi faktiskt iväg med Freja + lånedotter och gym:ade. Efter att ha lämnat av tjejerna på annan ort, skulle vi unna oss något gott och lättlagat, jag, Fredrik och Birk. Med visst motstånd styrde jag Fredrik från pizzerian (allvarligt, han skulle kunna leva på pizza) och så hamnade vi i charkuteridisken på ICA istället. Eller...inte I utan FRAMFÖR. Lyckligtvis. Plockade på oss lite kött och hittade till vår lycka potatisbakelser. Har ni ätit såna nån gång? Potatismos och Västerbottensost inrullat i smördeg likt en rulltårta. Denna skivar man, lägger på plåt, penslar med ägg och sen värmer man i ugnen. Mmm... I går gjorde dock lille mästerkocken en insats på den där rullen, vilket resulterade i att vi fick äta potatismos med en touch av Västerbottensost och smördeg. På nåt sätt förtogs liksom njutningen av att se en geleklump istället för en krispig bakelse på tallriken... Nåja, vi överlevde och sen blev det i vanlig ordning lite godis och sova framför TV:n. Alltså, vad...HUR...gör ni andra för att orka/iddas/vilja göra nåt annat än hänga framför dumburken på helgkvällarna?
Just ja, jag har ju ägnat mig åt lite lobbyverksamhet i veckan, också. På torsdagen besöktes företaget av tre moderata riksdagskandidater och jag tror att jag gjorde mitt för att spräcka myten om den tysta norrlänningen...
På måndag ska jag också ta bladet från munnen, men då talar jag i egen sak istället för att propagera för ny lagstiftning. Som jag säkert nämnt tidigare, har min bokförare gjort några konstiga åthävor under flera års tid. Om detta inte uppdagats av en slump, hade jag åkt på 250 000:- i restskatt. Fint som smör. Nu har han gått in och korrigerat detta, men vill ta betalt för att rätta sina egna felaktivheter. Därtill har han gjort en massa konstigheter och smärre misstag, vilket på många sätt försvårat för oss i andra led, eftersom vi TROTT att bokföraren haft rätt men sen har fått stå med skämsmössan när vi blivit överbevisade.
Fakturan på 20 000:- för hans korrgeringar har jag förstås bestridit. Så i början av veckan blev jag inkallad till nån sorts försvarstal där jag fick lyssna till hur jobbigt han hade tyckt att det var att vi inte var nöjda med honom. Stackarn. Att det var jobbigt att få 250 000:- i restskatt hörde liksom inte dit. Fakturan nämndes dock inte med ett ord och i min enfald så trodde jag att allt var överspelat när jag gick därifrån. Men - som ett brev på posten - så fick jag i går ett brev på posten. Från bokföringsfirman. Med en PÅMINNELSE med en stoooor och röd stämpel med hot om inkasso. Kundrelationer verkar inte vara den firmans grej, liksom. Bokföring uppenbarligen inte heller.
Nä, nu borsta tänder och dra iväg på kursdag som vi anordnar för våra familjehem i dag. Ni vet, det där med helvila och sånt tjafs...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar