Som framgått tidigare, har fröken Larsson varit på vift igen. Denna gång, som vanligt, till Hufvudstaden. Och denna gång, som vanligt, så otroligt glad att få komma hem igen. Även om hemresan denna gång innebar en ofrivillig extra väntan på Arlanda - det sved ganska hårt att, efter att ha varit vaken och i full gång sedan 04.15, vid incheckningen inse att planet inte alls gick hem kl 21.10 som jag trodde, utan 22.40...
Styrelsearbetet denna gång innefattade också ett besök i riksdagen för att uppvakta utvalda ledamöter om efterfrågad tillståndsplikt för vårt verksamhetsområde inför kommande proposition. Det har väl knappast undgått någon att jag inte är särskilt kristlig av mig, men jag må säga att jag imponerades stort av KD:s representant, som på tiotalet minuter satte sig in i frågan och sen, innan vi avslutade, verkligen försäkrade sig om att vi hade gemensamma tag kring den fortsatta processen. Sen kan det ju till viss del bero på att oppositionen lyste med sin frånvaro på mötet och karln hade en chans att få lite försprång i frågan, men det verkar å andra sidan vara just tillfälligheter som gör att man kan påverka lagstiftarna. Usch, jag skulle aldrig kunna spela spelet i Maktens Korridorer. Ni vet, Lantlollan från Norrland som är helt blind för intriger och knivstick i ryggen. "What you se is what you get", liksom...
Nu är det ju ingen större, överhängande fara att Larsson & co blir Stockholmsbor. Det räcker gott och väl att ta sig från Arlanda till utsatt mötesplats i innerstan, så har jag fått min beskärda del av civilisation. Medan jag står på tunnelbaneperrongen och försöker se världsvan ut, försöker jag föreställa mig hur mina yngsta ungar skulle reagera om de utsattes för myriaden av folk som väller in och ut ur tågen i rusningstrafik. Stackarna, de som tror att "gå på stan" innebär att veckohandla på ICA Maxi. Det är kanske inte bara hundarna man borde miljöträna...
Vi har försökt få lite verklighetsanknuten civilisationsträning på Fredrik senaste dagarna också. Ni vet Fredrik, som man i vanliga fall brukar få ta i örat nån gång då och då för att han ska uppföra sig bland folk. I ren desperation av att "bli lämnad själv" (som han själv uttryckte det) köpte han en halvtrasig fotoram i trä av en "stackars dövstum" dörrförsäljare här om dagen. FÖR 150:- SPÄNN! :-) Det är verkligen fint att han visar sina mjukare, mänskliga sidor men han hade ju hellre fått vända fram streckkoden på varubandet i kassan eller nåt... Nåväl, jag gör mitt bästa för att finansiera hans behjärtansvärda (!) inköp genom att kränga skro...jag menar...fynd på Facebooks köp- och säljsidor. I helgen satsar vi på ytterligare några samvetsbefrämjande rensningsaktioner i uthusen och på gården. Så om nån är intresserad av att köpa skro...jag menar...fynd...till billig peng så är det bara att höra av sig. Jag tror vi täcker in nästan varenda intresseområde om vi letar tillräckligt långt ner i skro...fyndhögarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar