Men i dag blev det en liten satsning på att få till det någorlunda. Vi började med att byta en glasruta samt kitta och spröjsa fönster. Sen skulle jag bara slipa bort lite målarfläckar på golvet så att jag kunde bättra på lasyren. Men på nåt underligt sätt slet sig slipmaskinen...liksom...så VIPS var hela golvet slipat. Resten av familjen var inte lika överväldigad av resultatet som jag - men å andra sidan tror jag inte nån är särskilt sugen på att ställa sig och måla golvet igen så det kanske blir som jag vill ha det ändå. :-)
Birks spjälsäng har blivit utbytt mot en växa-säng.
Men jag kan liksom inte med att skiljas från den
gamla barnhems-sängen som jag fyndade för 70:-.
Så den fick bli sittbänk istället.
Två träbackar får agera skohylla. Och en dekormålad
stol har fått komma fram från gömmorna.
Det finns mycket kvar att göra men det
börjar se bättre ut än tidigare i sommar
Det finns annat som börjar falla på plats också. Jag vet inte hur många möten i olika konstellationer och i olika syften som jag bevistat senaste veckan. Även om sånt är tålamodsprövande för en full-fart-framåt-människa som jag, så känns det utmanande att se var allt slutar. Ett möte - en föreläsning - som jag och Fredrik (tillsammans med stackars oanande god vän) bevistade - var speciellt meningsfullt. Tror jag. Kanske inte så att man kan säga att vi hittade den sista, saknade pusselbiten men jag tror att vi i alla fall fick en glimt av kartonglocket så vi kan gissa oss till hur resultatet kan bli om vi är tålmodiga och håller fokus på helheten.
Kryptiskt? Jag vet. Mer frispråkig lär vi vara framöver, då vi ska ta en allvarlig diskussion med skolan angående ena barnets situation. När man har lärt sina barn att vända andra kinden till, kommer man förmodligen för eller senare till den punkt där man som förälder måste gå in och ta ställning för den som gör rätt. Där är vi nu. Önska oss...eller skolpersonalen...lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar