För många år sen fick jag till mig några visdomsord med ungefär följande innebörd: Gud ger dig de prövningar han ser att du klarar av. Om du är hårt ansatt så känn dig utvald - du är särdeles stark människa.
Jag har förmånen att få omge mig med flera starka och beundransvärda människor. I dag känner jag speciellt för två av dem.
Den ena har drabbats av den största sorg en människa kan utstå. I dag är det ett år sedan. Jag har fått äran att få följa henne en bit av vägen tillbaka till livet. En fantastisk människa. Tänk om man kunde buteljera och dela ut hennes erfarenheter, ödmjukhet och klokhet - då skulle vi få världsfred.
Den andra vännen för en konstant kamp mot myndigheter och alla upptänkliga praktiska bekymmer. Hon slåss med oförtruten envishet och ork för att få en fungerande tillvaro för sig själv och sin familj. Om man kunde tillvarata hennes beslutsamhet och uppfinningsrikedom skulle vi hitta botemedel mot varje farsot och hitta lösningar på varenda naturkatastrof.
Om jag kunde, skulle jag ta ett snack med han den där Gud och säga att nu räcker det - nu ska det baske mig vara nedförsbacke för dessa fantasiska kvinnor resten av livet! Tills dess att vi kommer på god fot med varandra, jag och Den Helige Ande, har de min eviga beundran och obegränsade vänskap. All min styrka till er!
Fantastiskt fint skrivet och detta om styrka är så rätt. Ibland har man tänkt att om detta skulle hända mig skulle jag inte överleva. När det ofattbara händer har man inget val. Varje andetag är en plåga men kroppen tar det ändå oavsett vad man vill eller inte. Kramar
SvaraRadera