Jaha. Jag har i alla fall självinsikt nog att inte skriva nåt om att jag ska bli bättre på att blogga hädanefter. Bara att inse att livet ofta kommer ikapp - och kör över - en stackars bloggerska ibland.
Just nu pågår så fruktansvärt många processer. På alla olika nivåer. Både i arbetet och privat. Och när inte tid eller ork räcker till, blir det ju tyvärr de valbara sakerna som får komma på skam. Träning. Hundarna. Vännerna. Egotripparna.
I dag tvingade jag i alla fall mig själv att ta en kravlös promenad med hundarna och Birk till lunch. Inte helt utan stress, eftersom jag var tvungen att hämta Isac på skolan. Hans skoltaxi har nämligen inte börjat fungera ännu; när han är hos oss måste vi åka och hämta honom på skolan och när han är hos pappa kommer han för sent till skolan varje morgon. För jävligt, jag vet. Men det har liksom inte funnits tid...eller ork...eller mentalt utrymme...att ta den striden.
Nåväl, på med selarna på hundarna och ut i solskenet. Tvingade mig att ge akt på varenda liten sten...varenda löv. Se hur skuggorna föll, notera färgskiftningarna. Försöka fylla hjärnan med okomplicerade, lättförståeliga intryck. Men framför allt försöka se perspektiv - när jag blir stressad känns det liksom som att jag tappar djupseendet.
Jag hann inte långt - bara till kanten av vårt skifte - innan jag hittade ett hav av blåbär. Jag som bestämt att nån blåbärsplockning har jag inte tid med i höst! När man har stora, fina, runda blå skatter just runt hörnet känns det ju nästan som ett tvång att ta vara på dem...
Sen bar det av till ett av mina - och hundarnas - favvoställen. På ett berg i närheten finns det hektarsvis med lav- och mossbeklädda hällar. Innan frosten kommit utgör renlaven en lagom mjuk kudde för runtspringande barn och när fukten försvunnit knastrar den för varenda steg man tar.
Jag släppte hundar och ungar lösa och vi hade en riktigt mysig stund. Jag bestämde mig för att inte bara leta bra kameravinklar och, framför allt, att inte kolla av jobbmailen i iPhonen och jag lyckades riktigt bra!
Sen var det dags att kliva in i verkligheten igen. En verklighet som, förutom jobb, starkt karaktäriseras av en liten viljestark ättapött i trotsåldern. Efter att ha varit helt rumsren i nån månad så VILL han INTE kissa på toan längre. Och eftersom hans mamma INTE heller VILL ha på blöjor på mer än absolut nödvändigt, så skvättas det en hel del här hemma just nu. :-) Ger lite smakprov på vad den galne kocken bjöd på till middag här om dagen:
Nu jobba lite mer och sen försöka styra upp lördagen, som innebär firande av inte mindre än fem (!!!) födelsedagsbarn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar