Mordvittne?

I dagarna två har jag varit i Hufvudstaden. Jobbat, förstås. Hunnit träffa bror med sambo och lilla Majsan. Och, inte att förglömma, Förhuden. Aka Severin. Min favorit bland nakenkatter. Inte för att jag har någon större erfarenhet av nakenkatter. Har faktiskt bara träffat Severin och hans styvbrorsa Melchior - som f ö inte ens är naken utan mer ser ut som en tuggad raggsocka - men Severin är den klart lysande stjärnan på min Sphinx-himmel. Vad kan inte vara coolt med det här?

 

Jag och Severin delade säng och jag, som kallades Tejpen när jag var liten eftersom jag vill ligga nära, nära och gärna hud mot hud, njöt i fulla drag av att känna den nakna, småludna klumpen under täcket. Eller. Det var så länge jag var vaken. När jag äl somnat var jag i princip död ända fram till att väckaren ringde. Jag tror inte att jag sovit en hel natt på flera år! Det var en sällsam och trevlig upplevelse.

Jag fick också höra att jag skapat minnen till eftervärlden efter att, vid ett tidigare besök hos lillebror, ha strukit "yatzy" efter att inte ha fått tillräckligt bra resultat på mina tärningskast. Sånt gör man visst inte om man är Yatzy-proffs. Det får nog stå på min gravsten. "Här vilar hon som strök yatzy - förmodligen var det det som tog kål på henne". Typ. :-)

Om när man talar om att ta kål på folk, så kan jag berätta att jag förmodligen var vittne till ett mord eller nåt när jag skulle ta en enslig stig upp till lägenheten där bror och hans familj bor. Tre skrik i ren dödsångest och två dova knallar hörde jag. Övervägde om jag skulle ta en annan väg för att slippa bli översprungen av en flyende mördare men överväldigades av det medmänskliga ansvaret och gick in på den mörka stigen. Såg ingenting. Hörde ingenting. Och kommer förmodligen för resten av livet (vilket förmodligen inte kommer att blå så långt p g a den där Yatzy-incidenten) kommer att fundera över vad som egentligen hände den där mörka vinterkvällen på Lidingö. Vem vet. Kanske den arma människan också hade gjort ett felaktigt val i ett trängt läge under ett Yatzy-parti?

Väl hemma i Skellefteå igen startade bilen, som jag långtidsparkerat på flygplatsen, utan minsta knussel. Fattar ni vilket lyckorus en sådan liten sak kan framkalla när man är trött, hungrig och fylld av hemlängtan?

Kom hem till familjen som inte bara överlevt utan mig utan dessutom gjort det med bravur. Det enda som egentligen hänt var att Birk, som tillbringat sin första heldag på dagis medan jag var borta, acklimatiserat sig så bra bland nyfunna kompisar att han börjat med tutte!!! Drygt 1,5 år är ungen och så kommer han på att han ska börja med så personlighetsnedbrytande aktiviteter! Undrar om vi får honom att sluta innan han blir myndig?

I sann friskvårds- och familjeanda lckades jag förmå både Elias och Fredrik att planera in ett gym-pass tillsammans med mig och Freja i dag. Eller. Elias ville att jag skulle klia honom på huvudet och i ren desperation när jag vägrade utlovade han ett träningspass bara jag skulle ägna honom lite omsorg. Hur vi fick Fredrik med på tåget vet jag faktiskt inte - det krävdes i alla fall ingen omsorg. Men innan vi stod innanför dörrarna på Friskvårds hade skaran decimerats à la Tio Små Negerpojkarna och kvar var bara jag och Freja. Nu börjar vi vara ordentligt på gång. Vi sparrade varandra både på konditionsmomenten och på styrkeövningarna. Jag tog 410 kg i benpress. Riktigt imponerande om jag får säga det själv. Fick gotta mig i ungefär fem minuter tills Freja...flickungen...lillfjompan...bengeten... knäckte mig med fem kilo!!! Nu blir det till att träna!

En maskin liknande denna körde vi på.

Helgen blir fylld av lika delar jobb och hundaktiviteter. Har åter igen en Weight Pull-dag på Brukshundklubben och nu är vi uppe i 17 anmälda ekipage varav det stora flertalet absoluta nybörjare. Där fick man för att man blev utkastad ur lokalgruppen! ;-)

Ha en underbar helg, gott folk!