Nu duggar det inte tätt mellan blogginläggen. Visst har tidsbrist och strålande väder en viss inverkan, men om sanningen ska fram så är det faktiskt min dator, som håller på att falla i bitar, som ligger bakom den aktuella cyberspace-frånvaron. Varje gång jag viker upp laptop:en så sprutar det liksom plastdetaljer från höljet och gångjärnen. Jag vet att maskinen verkligen har gjort sitt, men kraftig företagsmässig spariver och en stark motvilja mot att tvingas in på stan, har gjort att jag hoppats på datorns självläkande krafter. Förgäves.
Nåja. Jag får bjussa på ett lite längre inlägg istället. Jag har lite egentid innan ett telefonmöte. Jag och Birk blev i går kväll ensamma i stugan efter en intensiv helg med Fredrik, Freja och duktig styvson (som i stort sett fick bo i minigrävaren som vi hyrt). Visst kan det låta träligt att tillbringa en hel sommar (tror faktiskt att jag sammanlagt varit hemma fyra - fem nätter sedan midsommar) i en inlandsby men dagarna har helt olika karaktärer beroende på vilka konstellationer som vistas här. När det bara är jag och Birk, gör vi ÄVENTYR varje dag. Inte så fantastiskt som det kanske låter. Vi cyklar en tur och Birk får hålla en av hundarna. Vi plockar bär och tittar på djurbajsar. Vi badar och går i säng tidigt för att mysa men utan att slå på en TV. När vi dessutom har sällskap av Isac, blir det en massa stoj och jag har tid över för nyttigheter eftersom Isac och hans underbara kompis, som också har stuga i byn, är jätteduktiga på att låta Birk vara med och leka. Det spelas fotboll, badas, hoppas studsmatta, cyklas... Skratten haglar i kubik. När Fredrik och de äldre barnen är på plats, blir det förstås mer markservice - och mer "Kom igen nu - dags att stiga upp!". Då fiskas det både från flotten och i dammen med ädelfisk och alla stora projekt, som jag inte klarar av själv, sjösätts. Och så har vi ju haft turen att ha många besökare i sommar, både för kortare och längre tid!
Jag och Freja har varit och ridit på några hästar i närheten. Freja, som inte trodde att jag ens skulle ta mig upp på hästen, har varit förhållandevis tyst om (bristen på) mina förmågor. Själv kan jag konstatera att gamla takter sitter i men gammal kropp gör sitt för att påminna mig om att det är tio år sedan sist det begav sig. Ingen träningsvärk dock (trots att vi på grund av min övertro till min egen logik och orienteringsförmåga red bra mycket längre än planerat) men lederna har gjort sitt med att påminna om att jag faktiskt uppnått en tämligen aktningsvärd ålder numera.
Egotid och kvalitetstid med Freja.
Tänk att det är drygt sex veckor sedan valparna föddes och nu börjar valpperioden fylld av ren och skär glädje närma sig sitt slut. Jag tänker flera gånger varje dag att det där helvetet som många valpuppfödare pratar om låter vänta på sig. Men det är klart; friska valpar, välfungerande tik, engagerade familjemedlemmar och sommar som erbjuder mycket utevistelse gör sitt. Nu börjar varje valp dessutom ha en tydlig personlighet som självklart gör det ännu lättare att fästa sig vid dem. Bland annat har vi en liten gynnare med narkoleptiska tendenser - närhelst han känner sig lite pömsig så rullar han ihop sig och sover genom allt larm och stoj och utan hänsyn till var han befinner sig (kan vara under en kudde på golvet eller under en bil till exempel...). Det gör att vi har råkat slarva bort honom ett flertal gånger men när han har mornat till sig kommer han gående, glad och nöjd, så numera tar jag det inte så hårt. Här kommer ett litet valp-potpurri!
Godingarna!
Mys- och sovstunder!
En dag vid sjön
Nu har det gått ett dygn sedan jag påbörjade det här inlägget. Känner igen tendenser från tidigare gånger då jag varit i ungefär samma läge; har svårt att koncentrera mig, känner mig rastlös och samtidigt är jag helt initiativlös - alla idéer och projekt som förut har lockat mig upp ur sängen tidigt, tidigt hänger över mig som tråkiga måsten. Kanske är det det faktum att jag, trots att jag haft en fantastisk sommar, inte haft någon semester som sätter spår. Eller så kanske det är grusade förhoppningar om att allt jobbmässigt skulle ha ramlat på plats inför hösten som gör att apatin och tröttheten gror. Jag tar dag för dag och gläds åt vardagliga ting. Som till exempel dagens grottexpedition med underbara, välkomnande och bekräftande bybor! Och som solvarma hallon, antingen på morgonfilen eller i en god sallad med melon och fetaost...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar