Nu är vekligheten oundviklig. Även om augusti räknas som en sommarmånad så är det höst för mig. Mörkret kommer. Det kan vara varmt i solen men i skuggan är det kyligt. Luftfuktigheten stiger. Det går inte längre bada i sjön. Och. Framför allt. Vardagen knackar på. Och så här med rutinångest-känslor i magtrakten kan det vara på sin plats att göra bokslut över sommaren. Blev den som jag tänkt mig?
I fjol tillbringade jag större delen av sommaren ensam med småpojkarna i stugan. Jag fick massor gjort och lärde mig leva med (och njuta av) min ensamhet. Men jag saknade resten av familjen. Och jag saknade umgänge med vänner och bekanta.
I sommar har Fredrik haft möjlighet att vara ledig då och då - ja, t o m flera dagar i sträck ibland. Elias har jag hunnit träffa korta stunder och under ett par helger i stugan, men det har haft sina förklarliga skäl eftersom han jobbat alla veckor utom den sista innan skolstart *stolt mamma*. Freja har hedrat oss med sin närvaro i större utsträckning än förra året och Isac har själv fått styra sina vistelser hos mig och hos pappa, vilket gjort att vi träffats mycket tätare än förut. Nya torpet har också gett möjlighet att bjuda hem släkt och vänner, absolut inte i den omfattning som vi hade kunnat önska men absolut mer än vad vi hoppats på. Dessutom räknas vi nu som "nybyssare" i Kalvträsk och har haft möjlighet att fördjupa flera kontakter under sommaren. Nu har vi många vänner där uppe!
I fjol var den sommar då jag bestämde mig för att inte tävla hund. Lusten försvann samtidigt som ångesten över att ha två välfungerande hundar utan strukturerad aktivering ökade.
Hips vips blev det aktuellt för parning av Fella och sommarens valp-period har överträffat alla förväntningar. Friska och välfungerande, både tik och valpar. De har tillfört så otroligt mycket glädje till familjen. Det är väl egentligen bara Fredrik och Ya'ax som har varit lite skeptiska, men den senare börjar faktiskt lätta på "sura gubben"-masken nu... Snart flyttar valparna hem till sina nya hem och även det känns bra eftersom jag vet att de kommer att få de bästa förutsättningar att utvecklas till välmående krabater med möjlighet till både träning och tävling.
Förra året kunde regnfria och soliga dagar räknas på ena handens fingrar.
Denna sommar har väl inte varit optimal den heller, men början och slutet var bra. och eftersom vi haft massor att göra och bättre utrymmen att vistas i, har vi inte varit lika väderleksberoende som förut. Och trevligar väder har förstås genererat bättre förutsättningar på torvtäkten också. Skönt.
Förra sommaren byggde jag det jag kunde efter eget huvud i stugan. Och grunnade på projekt som skulle kunna sjösättas ifall jag och Fredrik någon gång skulle kunna få ledig tid tillsammans.
Det innebar förstås att projektlistan var lång när äntligen årets sommarsäsong var i annalkande. Men lyckligtvis hade vi inte hunnit påbörja allt för mycket när vi "ramlade över" det nya torpet, som självklart tog mycket tid och engagemang i anspråk. Plötsligt behöver vi inte bygga för att få till stånd en fungerande tillvaro utan mer för att öka mysfaktorn eller skapa lite guldkant på tillvaron. Och sånt känns ju bara roligt.
Jobbmässigt då? Förra sommaren hade vi hög arbetsbelastning men ett positivt "flow". Jag visste att en intensiv höst väntade. I sommar har mycket energi gått åt att inte riktigt veta något om någonting. Och jag har inte haft någon egentlig semester (vilket jag i o f nästan aldrig haft). Men jag har fått träna mig i att bestämma när jag jobbar och när jag är ledig - och att släppa tankarna på jobbet för att kunna koppla av.
Så. Allt som allt en riktigt fantastisk sommar!
Vad är på gång då?
Jobbmässigt är det fortfarande mycket som jag inte vet. Jag hoppas att saker och ting börjar falla på plats inom kort.
Nu inträder en lugnare period på torvtäkten och i och med det ett mer strukturerat familjeliv. Jag ska få rå om Elias lite mer. Freja och Birk fortsätter hos mig på heltid. Och Isac fortsätter med att tillbringa halva tiden här. Ungarna verkar inte allt för avigt inställda mot skolstart (Isac börjar högstadiet och får byta skola, vilket han verkligen ser fram emot) och Birk ska återinskolas på dagis efter sin långa ledighet. Och inom kort väntar vi en ny kusin till barnen - det ser vi fram emot!
Förhoppningsvis ger hösten utrymme för mindre projekt i stugorna. Vi ska fortsätta med gården nere vid sjön och sen har vi ju möjlighet att göra lite på om på i torpet, eftersom vi kan vara där hela vintersäsongen. Hemma blir det etapp två i kök och matsal; vi har just nu köksluckorna på omlackering och sedan blir det till att lägga golv och måla, måla, måla.
Och med struktur följer utrymme för egotrippar. Försöker komma igång med regelbundna promenader igen fastän det känns tungt. Sen har jag ju en försoffat hanhund och en urmjölkad tik som också behöver få lite fysträning. Vi får hjälpas åt, förhoppningsvis med draghjälp av en god granne.
Nu sitter glasögonprydd Älskling och plirar på mig med bedjande ögon. "Jag vill gå en promenad, mamma!". Så ut och fånga sensommarsolen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar