Lantlollan i storstan

Så var det dags igen! Ett par dagar i Stockholm, till brädden fyllda av möten och jobb. Upp och iväg med fakiren, kände mig rent av lite världsvan hela vägen till t-centralen och in i tunnelbanetåget. Sen tog det slut. I vanlig ordning med telefonen i örat och några akuta ärenden i andra änden, satte jag mig på tåget och drog mig till minnes att jag klivit av en station för sent förra gången. Så, skenbart insiktsfullt och tämligen naivt, tänkte jag att jag hade koll på läget när jag hoppade av tidigare. Men det hade jag inte. Inte ett endaste dugg. Vilket innebar att jag fick trava på i området runt Telefonplan - Västertorp i en timme innan jag kom fram och äntligen hittade rätt. Vilket hade varit trevligt om det inte hade varit för att jag var under tidspress. Och det var snöstorm. Och jag hade högklackade skor. Och bar på en fullproppad, jättetung väska. Och hade sovit fyra timmar natten innan.

Så en intensiv mötesdag med årsmötesförberedelser och principiella diskussioner i kombination med diverse påringningar från kollegorna hemma i norr. Slutade vid middagstid och då hade jag redan i förväg bestämt mig för att verkligen göra slag i saken och SHOPPA. Sånt där som jag har hört att man ska passa på att göra när man är i storstan. Men knappt två timmar senare gav jag efter för den sjuhundrade panikimpulsen och konstaterade att mina trägna försök i alla fall hade renderat i en mascara, en ögonskugga och ett par glasögon. Saker som jag förmodligen hade köpt mycket billigare och på en tiondel av tiden på ICA Maxi i Skellefteå.

Jahaja. Då var det dags att bege sig till hotellet. Om jag bara visste var det låg... Vis av erfarenhet kunde man ju tycka att jag borde ha tagit taxi, men norrländsk tjurskallighet och dålig lokalkännedom är ingen superkombo. Så det blev apostlahästarna igen. Jag räknade ut att "Mälardrottningen" ju borde ligga i vatten eftersom det är en båt. Förmodligen också i Mälaren. Så jag gick mot vattnet, helt enkelt. Och gick. Och gick. Och det hade kunnat vara jättetrevligt. Om det inte var för att jag hade en timmes vilsegång i benen redan. Och fortfarande hade högklackade skor. Och hade än mer packning Fattar ni hur tunga en mascara,  en ögonskugga och ett par solglasögon köpta i Stockholm kan vara? Förmodligen dubbelt så tunga mot för om de hade varit inköpta på ICA Maxi i Skellefteå.

Och så, när jag just tagit upp telefonen för att försöka kontakta omvärlden för att få vägdirektiv (eftersom det förstås inte finns en käft att fråga i centrala Stockholm...) och desperat såg att telefonen slog av sig på grund av att batteriet laddat ur, så låg hon där. Mälardrottningen. Som en uppenbarelse.

Så nu ligger jag här, ihopklämd i en liten hytt. Egentligen borde jag väl pudra näsan och ta en taxi till nån mysig pub för att insupa storstadspulsen. Men jag är ju jag. Så jag tar och skriver lite på en utredning istället. Förlåt Stockholm, förlåt Sverige. Världen är helt enkelt lite för stor för en lantlolla som jag.