Vilken helg! Inte nog med att den har varit lång, den har varit innehållsrik och har faktiskt också lyckats ge en liten försmak på sommaren också. Och i vanlig ordning efter en tur till Paradiset, kommer en bildkavalkad med, pinsamt nog, inte allt för omväxlande motiv...
Torsdag kväll landade jag, småpojkarna och hundarna i Kalvträsk. Det blev fiske, bad och korvgrillning med fiskevårdsföreningen till sent inpå kvällen.
Fredag morgon - första utefrukosten för säsongen. Nyponsoppa och hemgjord glass innehöll lagom mycket kolhydrater för att vi sen med frenesi skulle ge oss i kast med byggnationer i stugan nere vid sjön. Isac och jag teamar ihop på ett fantastiskt sätt och det är underbart roligt att ha gemensamma projekt. Och så hade vi förstås lille lagbasen, som tyckte fikapauserna var viktigast!
Sen fick det bli pojkarnas och hundarnas första riktiga gemensamma baddag. Alla njöt, förutom den stund då Ya'ax fick ligga plats eftersom han hellre jagade spadar än hjälpte till att gräva sandslott...
På lördag kväll var det dags för klassåterträff. 25 år sedan studenten - hur nu det går ihop med tanke på att vi inte är en dag över 20, någon av oss som gick ut humanistisk linje i Skellefteå 1989. Kändes liiiite träligt att måsta lämna Paradiset och dessutom gnugga skiten från foppatoffelfötterna för att se någorlunda presentabel ut. Men det var det värt. Många minnen, skratt och en de höjda ögonbryn. Många av oss levde nog större delen av gymnasiet i en tonårsbubbla och förstod därmed inte förrän nu att till exempel stackars klassföreståndaren tog upp klassen som ett arbetsmiljöproblem med facket...
Så här romantisk har jag aldrig varit. Uppgiften måste ha varit att
skriva ihop ett så sentimentalt dravel som möjligt...
Det här känns mer som min stil...
Med ålder ska ju nån sorts vishet också komma och så här i retroperspektiv kan jag nog inse att det inte bara var hormoner och förälskelser som förminskade min perseptionsförmåga under tonåren. Det handlade nog mer om ett personlighetsdrag - att alltid vara på väg nån annanstans. Och jag låter det vara osagt om det bara är vishet eller också åldern som gör det, men baske mig om mina ungars uppväxt ska var lika höljd i dunkel som gymnasietiden. Så, precis som jag skrivit om tidigare, så jobbar jag febrilt med att bli typ...normal... Eller åtminstone lite mer rutinmässig och försöka jobba bort en stor del av de måsten som gör att jag konstant har en känsla av att jag borde vara nån annanstans och göra nåt nyttigare och bättre. Nu har jag dessutom stugan full med ungar (ja, ett par - tre av dem är ju till och med vuxna nu) så jag tränar på att ha fokus på att iordningsställa matlådor till de två ungdomar som redan har börjat jobba, beställa studenttårtor, beställa skolavslutningskläder, städa och tvätta. Ni vet. Sånt där. Normalt. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar