Knottbitna ben, håret på ända och i starkt behov av en dusch. Det vittnar om några härliga dagar. Ganska många faktiskt. I vanlig ordning vid denna tid på året har Fredrik bara två lägen - utslagen eller sönderstressad - men själv har jag hunnit göra bort det mesta jobbiga arbetsmässigt och även om jag har haft mycket att göra sista veckorna så har det mest handlat om praktiska saker som att bygga och inreda - och sånt gör ju bara gott i själen. Att jag dessutom fått mitt finger tillbaka, om än i decimerat skick, gör det lite lättare att hålla i hammare och pensel. Varma kvällar har erbjudit möjlighet till små "bara vara"-utflykter där jag, Birk och hundarna förundrats över livets små mysterier - som att man kan äta harsyra och att en groda kan bli så rädd att den hoppar in under gräsklipparen. Och så har jag och svärdottern börjat övningsköra - trevligt och klokt att jag får träna mina pedagogiska färdigheter inför drabbningarna som jag kommer att ha med Freja till hösten.
Work in progress...
Birk och tre av våra fem fyrbenta
på väg till grannens damm...
...ett paradis både för hundar och mygg.
Under den gångna veckan är det dock, för ovanlighetens skull, Elias som har stått i fokus. Med råge! Han lyckades pricka in sin 19-årsdag och student med ett par dagars mellanrum. Förutom en mer eller mindre traumatisk upplevelse för mig och min börs på Dressman och på en av stans innerestauranger (och ett förmodligen ännu större trauma för barnen när min ena sandal plötsligt rämnade och jag lagade den med eltejp) så avlöpta födelse- och studentförberedelsedagarna väl.
En hel landskyrka full av vita mössor och ett gäng välförtjänta stipendiater.
Inte bara snygg...
...duktig också!
Elias och (den andra) kvinnan i hans liv. ;-)
För första gången på 43 år hade jag lejt bort tårtbakeriet.
Styvsonen William, som tar studenten till veckan,
fick också välförtjänt uppvaktning.
Med resten av familjen upptagna på annat håll har jag och Lilleman tagit oss en världsfrånvänd egohelg i Paradiset. Att jag lyckades skicka mobiltelefonen med Fredrik, som var förbi en sväng, gjorde faktiskt ingenting förutom att det var frustrerande att inte ha tillgång till kameran. 21 grader i vattnet har inbjudit till mycket bad och plask - och när jag tog fram flytvästen så började till och med badkrukan Fella simma ordentligt. En mysig kanottur har vi också hunnit med (underbart att känna lugnet och låta Birk paddla själv; "Mamma, kör vi framåt eller bakåt nu?"), och sisådär en fyra - fem cykelturer varje dag. Nu gäller det att bygga vidare i stugan nere vid stranden så att vi kan börja bo i den. Längtar efter att vakna vid spegelblankt vatten och tystnad. Tur man är morgonpigg för senaste inköpen får mig att tro att när resten av familjen vaknar kommer tystnaden att vara ett minne blott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar