Vecka nummer 46 i 2013 års kalender var intensiv, intressant, lite jobbig och i slutet också riktigt trevlig. Resorna har gått till Stockholm, Umeå, Kalvträsk och nu slutligen till Åsele. I Stockholm tillbringade jag två intensiva dagar - ni vet, såna där haka-upp-mungiporna-och-var-professionell-och-samtidigt-effektiv-och-inbjudande-dagar - men lyckades också trycka in några riktigt trevliga timmar med god vän.
Sena kvällar och långa arbetsdagar mynnade till slut ut i äntligen-fredag-känsla med efterlängtad och välbehövlig helg i stugan. Vi kom oss dock inte iväg förrän sen eftermiddag och innan vi tagit oss fram de åtta milen efter snorhala vägar var det i stort sett bara att gå och lägga sig. Vi vaknade upp till trevligt väder och ett inbjudande snödjup - det var läge för premiärtur med hundarna framför pulkan! Det blev många tjurrusningar och avramlingar innan vi tagit oss runt vandringsleden i byn.
Klara...
...färdiga...
...eehh...gå..?
Sedan var det dags för den nyligen inledda, traditionsenliga pingiskvällen. Denna gång kryddad med både innebandy och diverse balansövningar för alla barn i åldrarna 3 - 69 år.
Bodarna Maskins på slak lina.
Maskinföraregenskaperna är något
skarpare hos vederbörande.
"Pappa, om du gör så här så vågar du
nog släppa taget om stolpen"
En av byns större företagare på fel köl.
Kärvänligt eller bråk? Bara fantasin sätter gränser.
Här dock garanterat kärvänligt.
Birks favorit Margit.
Mormor leker Elvira Madigan.
Simultant sportutövande!
Rundpingis. Regelverket var svårt för
många men roligt kan man ha ändå!
Innan kvällsavslutning med glöggpremiär och pepparkakor, fick vi se ett ungefär 50 år gammalt flygfoto på vår nya stuga. 50 år. Det låter ju skitgammalt. Och det ser ju också skitgammalt ut. Och så inser jag att det bara är taget några år innan jag föddes...
Efter en mycket aktiv och lång dag kröp alla ner i bingarna, redo för skön och vilsam sömn. Men stormen Hilde ville annat. Från klockan tre på natten vaknade delar av familjen regelbundet av fallande träd och knakande takplåtar. Och på morgonen var el, vatten och nätuppkoppling borta. Så en stor del av söndagen gick åt till att smälta snö till disk och toalettbestyr. Och helgen fick ett lite abruptare slut än planerat, för det är lite knepigt att baka hemlagad pizza i en vedkamin.
Och samtidigt. Vad är några vindfällen och bortblåsta plåtar mot tyfon-katastrofen i Filippinerna? Hur jobbigt är det att smälta snö och offra hempizza när man tänker på att folk i Asien svälter och törstar? Hur fruktansvärt är det verkligen med fallna träd när hela infrastrukturer rasat samman? Och vad är en missad helhelg med familjen i jämförelse med hela familjer som förintats? Man blir ödmjuk. Och tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar