Det tillhör väl knappast vanligheterna...och inte klokheterna heller för den delen...att man sitter och bloggar vid 5-tiden på morgonen. Men det är så tillvaron är just nu. Tiden finns inte riktigt till och faktiskt inte lusten heller.
När livet passerar revy i snälltågsfart är det dessutom svårt att hålla sig från att köra i diket.
Å en sidan bitter-diket. Jag inser att mina nya tag med att göra mer av det som funkar och mindre av det som inte funkar...inte funkar. Min plan med att våren 2014 skulle bli den stora städningssäsongen då alla energitjuvar skulle bort har skitit sig rejält. Jag inser mer och mer att jag sitter fast i det gamla, dåliga och i sann städiver håller på att plocka bort många positiva delar som faktiskt fått mig att må bra men som jag tänkte att jag behövde städa bort för att komma vidare i livet. Fröken Larsson fungerar bättre med morot än med piska - och än bättre med ärlighet och justa metoder än egoism och dolkstick i ryggen. Just nu är det tyvärr lite för mycket av det senare. Och hur kul är det att läsa om sånt?
Å andra sidan slisk-diket. Facebook har gett mig en hel del sura uppstötningar senaste tiden. Hjärtan, pluttinutt och hashtaggadeihopskrivnastatusdateringaromhurjävlalyckligmanärförommanskriverdet-ochfolkgillardetsåmåstedetvälbetydaattmanfaktisktÄRlycklig-eller? Jag har det bra. Livet går upp och ner men jag har en fantastisk familj och underbara vänner. Men jag behöver inte er för att övertyga mig om det.
Så. Vad blir då kvar att skriva om? Kanske att en av katterna - som är utekatt och har en kattlucka som han kan använda för att ta sig ut i tio hektar egen mark och därtill resten av världen - SJÄLVKLART just spydde i Birks sko. Såna saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar