För ett par - tre veckor sedan ville det sig inte bättre än att jag, via en bekant, fick träffa fem underbara kattungar som gick en mycket osäker framtid till mötes. Ägaren bad om hjälp att få dem utplacerade i permanenta hem och jag tänkte att "Vad fasen, det är ju bara att slänga ut en annons på Facebook!". Sagt och gjort. Men det var inte så "bara". Visst har fått stifta bekantskap med fantastiska djurvänner men jag har också fått lite mindre trevliga erfarenheter; fått utstå anklagelser på nätet, ägnat timmar åt att försöka komma till klarhet i om kattungarna ska omplaceras eller inte, fått hämta tillbaka en kattunge som hamnat hos en skenbart erfaren kattmänniska som efter ett halvt dygn sa att kattungen inte kunde vara kvar, försöka hitta nytt permanent hem till den för att, i slutändan, konstatera att den lilla kattfröken förstås måste vara kvar hos oss. Eller vad tycker ni?
Det blir alltså inte alltid som man tänkt sig. Befinner mig i ett sånt läge även när det gäller annat just nu. Då är det enklast att sluta tänka, bara betrakta alla skeenden utifrån och roas av det närmast farsartade snarare än känna frustration. Så det är många huvudskakningar och suckar hemma hos oss just nu. Och samtidigt känner jag glädje och nyfikenhet för allt annat spännande som är på gång. Samarbeten som håller på att kicka igång, projekt som är i fas att sjösättas, möjligheter som öppnas. Nåt som blivit klart under senaste veckan är att vi kommer att utöka vår entreprenadverksamhet med snöröjning i vinter, vilket känns tryggt och bra.
I morgon är det storkalas i vanlig ordning så här i slutet av september. Svärfar fyller år och har dessutom gått i pension, Isac blev tolv i går och Fredrik och Freja fyller år i morgon. Målsättningen har varit att renovera färdigt köket innan dess. Och att förstås hinna laga en massa mat och fixa efterrätt. Allt detta har hunnits med. Däremot ingen städning, än. Så ni får vänta på inredningsbilder till i morgon!
Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar