Frostbett och kaskadspyor

Första dagen på jullovet och väckaren var inställd på att larma så där lagom när dagsljuset började skymta i horisonten. I o f s var fröken Larsson vaken sedan ett bra tag, men resten av familjen - eller åtminstone Fredrik - hade nog gärna legat kvar i sängvärmen ett tag till, om det inte varit så att jag bokat hämtning av en soffa som jag köpt via Facebook. Farligt, det där med internet och alla fynd som bara finns en liten knapptryckning bort. Lyckligtvis är det ju för det mesta rejäla fynd man gör, och nu var det alltså dags för ett sånt. En hörnsoffa till stugan. Sen att det är sex ynka månader kvar till stugsäsong, att utbyggnaden av stugan inte ens är påbörjad och att det står skrivet i stjärnorna om jag och Fredrik över huvud taget kommer att ha någon ledig tid tillsammans nästa sommar - ja, det är ju liksom bara petitesser.

Sen var det dags för statuskoll på granen. Ni vet, den där granen som jag hittade nerhuggen i skogen och faktiskt tyckte var ganska fin - med reservation för att den också kanske var ganska död. Och det var den. Inte en droppe vatten hade den druckit på ett dygn, trots fint serverat i antik julgransfot. Så ut med den och sen var det bara för mig och hundarna att stövla iväg i djupsnön för att hitta oss ett mer lyckosamt objekt. Men jag tyckte inte nån av granarna på egna marken dög, så det projektet sköt jag upp och omformaterade till en kommande familjeaktivitet, kanske lagom så där dagen innan julafton. Mer om julgransspektaklet senare...

Så här vintertid brukar jag anpassa hundarnas motion efter min egen. Tränar jag inte på gym:et en dag, blir det promenad med hundarna istället. Och har jag varit flitig själv, så får hundarna dra sparken med mig på. Men för omväxlings skull tog jag själv sparken i dag medan hundarna fick springa lösa bredvid. En riktigt uppfriskande och kylslagen tur, blev det!

 

Sen hem för välförtjänt varm dusch. Fredrik hade visst ett brådskande ärende ner till stan också, minsann. Och det gällde visst INTE traktorn den här gången... Vi andra piffade till oss inför Majs tvåårskalas och Birk såg fram emot att få leka med älsklingskusinen. I alla fall fram till dess att han la första kaskadspyan. Sen var han inte så särskilt sugen på just nåt annat än att stå med huvudet nere i toalettstolen. Där tok orken slut och han slocknade till slut i framstupa-spy-läge...

 

 

Jaha. Den här dagen blev alltså inte som vi tänkt oss. Den heller. Men skam den som ger sig. Efter avbokat kalas ringde initiativrik Fredrik från stan och frågade om han skulle köpa med sig en gran hem. Ja men varför inte? Den var visst inte så där jättesnygg, men en tvåhundring kunde det väl vara värt att slippa plumsa meterdjup snö i skogen. Jamenellerhur?

 

 

Men nog ska vi få nån styrning på det här. Det BORDE kunna bli en jul trots truliga tonåringar, ostädat hem, magsjuka och Granen från Helvetet... Julklappar, nedsläckta rum, Coca Cola och vitpeppar samt sju ton julgranspynt borde råda bot på det mesta. Tycker jag.