En helt vanlig helg

Folk i min bekantskapskrets...framför allt folk i min nära bekantskapskrets...typ Fredrik...brukar beklaga sig över att jag aldrig kan ta det lugnt på helgerna. Tidiga mornar, fullt med roligheter och/eller nyttigheter och sen framstupa sidoläge i soffan långt innan solen gått ner. Men i helgen har jag provat en ny giv. Tror inte att det kommer att upprepa sig allt för ofta. Men en hektisk vecka full av arbete och  - ve och fasa - representation och sociala ambitioner har tagit musten ur mig. Så i går blev det bara lite stök här hemma, en promenad med vän och sedan typ ingenting särskilt. Det var t o m Fredrik som undrade om vi inte skulle hitta på nåt fram emot kvällskvisten och jag som stretade emot. Vi kunde enas om en tur in till närmsta samhälle för att köpa lite middagsmat, det var det enda. Och Birk fick ta en liten varuvagn och stolpa fram i gångarna för att hitta nåt som han ville ha att mysa med på lördagkvällen. Det blev en liten helgskinka och ett kilo ketchup.

En stor del av tiden här hemma går numera åt till att springa ut och in med de två små lånekorvarna vi har...ge dem mat...plocka saker ur munnen på dem...torka kiss...sära på dem och de stora hundarna som kan tycka att de små är ganksa pestiga....sära på dem och Fredrik som kan tycka att de är ganska pestiga...och ibland undsätta Birk som både tycker att de kan vara ganska pestiga men samtidigt lite roliga också. Jag utlovade i tidigare inlägg nån bild på de små ligisterna men de flesta försöken har resulterat i sånt här:

Men ungefär så här ser de ut (inte läge att ställa in nån skärpa när båda för en sekund sitter stilla):

Och vid ytterst sällsamma tillfällen kan de se ut så här:

I dag blir en vanlig dag. En sån som jag är van. Långprommis med hundarna, städa lite (måste framstå som en god svärmor eftersom Elias har flickvännen på övernattning för första gången), hälsa på goaste lillkusinen Maj som hälsar på från Lidingö och så, som avslutning, ett intensivt möte på hundklubben. Sen är det bara att köra full fart några dagar till innan välförtjänt påskvila.

Förresten. I går när vi var på väg att handla middagsmat så slog vindrutan på förarsidan igen efter att Fredrik tömt spolarbehållarna (som innehöll rent vatten och annars skulle frysa). Helt igenisat blev det på hans sida, men jag hade full sikt. "Äsch, kör du - jag ser!" sa jag och fick den mest konstiga reaktion från Fredrik. Litar han inte på mig, karln?