Det krävdes en del plumsning för att ta sig in till stugan.
Och det låg några kubikmeter snö på altanen.
Fredrik i full huggning med skottningen.
Mmm... Takdropp. Tyvärr både utom- och inomhus.
Magsjukebakis lilleman däckade i en solstol.
Vaddå? Ska man elda UNDER murikkan?
Plumsning, skottning... Allt är värt det för den här utsikten.
Jag hann göra en repris på lördagens skidtur också. Fast den på lördagen var nog lite trevligare. Mer avslappnad. Och framför allt platt. För efter branta, knöliga och krokiga timmervagnsspår, fastspänd efter två hysteriskt glada kamphundar, förstod jag vitsen med att hundförarbälten har snabbfästen till draglinorna... Vi tog oss dock runt den nybrutna promenadslingan med livet (dock inte alla skidstavar) i behåll. Absolut ett trevligt initiativ, det där stråket, men om det ska användas med samma frekvens året runt, kommer våra stugvistelser inte att bli lika avslappnade som de har varit hittills. För hur ska vi kunna förklara för två människoälskande kötthjärnor att människorna som passerar förbi alldeles inpå stugan till stor del är neurotiska 08-or med djupt rotade fördomar och en ingrodd kamphundsskräck?
Har verkligen testat att vara ledig i helgen. Max nån timmes jobb. En utmaning men samtidigt riktigt kons...jag menar...trevligt. Men nu är det tillbaka i fållan igen. I dag iklädd en 20-kronors klänning inköpt på gårdagens klädbytardag i grannbyn. Nån gång, när jag blir stor, ska jag jobba på att utöka mitt klädkonto.